Dessa installationer såg jag på Textilmuseet i Borås och de
väckte min nyfikenhet. Jag började fundera på hur jag skulle kunna använda mig
av dessa i min roll som förskollärare. Här har de sett nya användningsområden
för olika föremål, jag tänker att det skulle vara inspirerande för barnen att
det fanns sådans här kreativa sätt av återbruk på förskolan. Det skulle väcka
lust och inspiration hos barnen att själva skapa av återbruksmaterial men de
väcker också många frågor och funderingar. Skulle jag lika gärna kunnat använda
mig av något annat material till lamporna till exempel. Skulle jag lunnat haft
hattar till lampan eller slipsar, eller leksaksbilar, eller färgkritor, eller
mjölkkartonger. Alternativen känns oändliga och det känns spännande. Jag får en
känsla av att allt är tillåtet och att jag får undersöka och utforska
materialen hur mycket jag vill. Den känslan vill jag förmedla till barnen.
Hattarna som satts upp på piedestaler känns roliga,
jag får lust att prova dem. Spegeln som står bredvid lockar också till att
prova hattarna och att se i spegeln vad som hände. Hur ser jag ut i de olika
hattarna och vem blir jag med de olika hattarna, jag och barnen skulle kunna
fantisera ihop historier om de olika personerna som blir till i mötet mellan
hatten och barnet. Hur rör sig personen, hur talar den, och vad gör den. Det
kan bli ingången till ett dramaarbete där barnen får prova att ta olika roller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar