Lindas Portfolio: oktober 2016

måndag 31 oktober 2016

Textilmuseet – färg, form, olikheter och likheter

Utställningen Shapes of fashion på Textilmuseet i Borås lockade till många tankar. Med barnen kan man diskutera ifall man kan ha sådana kläder och vem har dem och så vidare. Barnens tränar på att använda det talade ordet för att beskriva och måste använda sin fantasi. Tillbaka på förskolan kan de måla egna fantasifulla kläder eller sätta ihop ett drama om personerna som bar kläderna på utställningen.

Vi skulle också kunna prata om färger, mönster och geometriska figurer. Vilka färger och mönster har kläderna, vilka former är de uppbyggda av. Vad tror barnen har inspirerat konstnären.

Den här kreationen tänker jag ser ut som ett par skumma figurer iklädda sockervadd. Kreationen under tänker jag är inspirerad av piggsvin och bältor. Jag är nyfiken på vad barnen tänker.

Alla kläderna har olika utseende men de har också många saker gemensamt. De har två hål för armarna och ett hål för huvudet till exempel. Kläder måste ha en viss grundstomme och därifrån kan konstnären sedan skapa fritt. Detta skulle vara intressant att prata med barnen om och sedan komma in på andra saker som är lika och olika.

söndag 30 oktober 2016

Rhösska muséet

Torsdagen den 13 oktober besökte vi Rhösska museet i Göteborg. Vi fick vara med om korta versioner av aktiviteter som de har med barnen, en som handlade om färg och en som handlade om form. Vi fick leta efter olika färger bland föremålen, känna efter hur vi upplevde de olika rummen som var målade i olika färger, göra olika geometriska former med kroppen och leta former bland föremålen på museet. Två aktiviteter som jag absolut tror uppskattas av barnen.

Jag fascinerades av hur olika de olika rummen upplevdes beroende på vilken färg de hade. Det gula rummet gjorde mig glad, pigg och nyfiken:

Det orangea rummet kändes varmt och lite mystiskt:

Det blå rummet upplevde jag kallt och stelt:

Det gröna rummet kändes varmt och välkomnande:

Det svarta rummet upplevdes inte så mörkt eftersom det fanns några små ljuskällor och för att det fanns många föremål i guld och silver. Det kändes som en skattkammare:

Jag funderar på hur jag kan använda det här i mitt arbete med barnen på förskolan. Olika färger påverkar oss olika. I ett kreativt rum där barnen målar eller bygger vill jag ha en färg som ökar den kreativa och påhittiga lusten. I ett rum där barnen ska vila eller sova kanske jag inte ska välja en gul färg utan istället en grön eller varm blå färg. Jag tänker också att färgen förstärker känslan som jag vill att rummet ska ge. Om jag inreder ett skogsrum förstärks det om jag väggarna är gröna eller om jag använder mig av gröna föremål. Om jag inreder ett vattenrum förstärks känslan av blå väggar och blå föremål.

Färger påverkar oss mer än vad vi tror och som pedagog är det viktigt att vara medveten om detta när förskolemiljön utformas.

fredag 28 oktober 2016

Textilmuseet – färger, mönster, symmetri

Jag tänker att denna utställning främst skulle fungera som en inspiration till mig som förskollärare. Jag får inspiration till att arbeta med matematik som mönster, former, symmetri och färger. Med enkla medel har konstnären lyckats skapa fantasifulla mönster av olika geometriska former. Hon har broderat på en stickad platta och detta tänker jag att barnen på förskolan skulle kunna göra. Antingen skulle de kunna brodera fritt eller också skulle de kunna måla ett mönster på papper och sedan brodera det. Efter hand skulle det kunna utvecklas till att göra mönster ute i naturen med naturmaterial, eller med återbruksmaterial och så vidare.

Utställningen skulle kunna vara inspiration till att starta igång ett tema om geometriska former, färg och mönster.

torsdag 27 oktober 2016

Borås Konstmuseum

Utställningen Ernst Billgren vs Wilhelm von Kröckert. När jag gick till utställningen trodde jag att det var två personer som hade liknande stil som ställt ut, men när jag kom till utställningen och läste om den visade det sig att det var samma person. Han kallade sig först Ernst Billgren och sedan ändrade han konststil och bytte namn. Det tänkte jag hade varit intressant att samtala med barnen på förskolan om. Vad tänker de, är det ok att göra så. Jag är säker på att de har många spännande funderingar.

Ernst Billgren

Jag upplevde de här konstverken lekfulla. Det var mycket skogs och djurmotiv dessutom var de ofta gjorda i flera olika material till exempel trä, glas, mosaik och sten. Jag såg inte många konstverk som var gjorda på målarduk. Det tänker jag att jag skulle vilja ta med mig till förskolan. Genom att blanda olika material kan det bli något nytt och spännande och även att använda materialen på oväntade sätt. Jag såg också många olika former.

Jag såg det här konstverket och fascinerades av perspektivet som framkallats genom att han enbart använt tre glasskivor framför varandra som han har målat på.

Wilhelm von Kröckert

Det jag fastnade för i dessa konstverk var alla fantastiska mönster och olika målningstekniker. Han har blandat olika målningstekniker på tavlorna vilket gjorde att de blev mer livfulla och spännande. Jag funderar på hur jag som pedagog kan uppmuntra barnen till detta. Jag tänker att vi kan testa olika målningstekniker och sedan uppmuntra barnen att utforska de olika teknikerna och se vad som händer när de blandar dem. Här såg jag mestadels konstverk som var målade på målarduk.

Reflektion

Det hade varit spännande att gå med barn på den här utställningen, jag undrar vad de hade sett och lärt sig. Jag tänker att det skulle kunna vara ett led i ett arbete om att blanda olika material eller olika målningstekniker.

onsdag 26 oktober 2016

Textilmuseet - tankar om konsumtion och levnadsvillkor

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2016, s.10) nämns att förskolan ska arbeta med hållbar utveckling. När jag var på Textilmuseet i Borås och såg denna garderob som skulle visa hur antalet klädesplagg har ökat sedan 1950-talet och fram till nutid tänkte jag på detta. Vårt uppdrag är att hjälpa barnen att bli kritiska konsumenter som funderar på hur vår konsumtion påverkar världen. Skulle jag på liknande sätt kunna visa barnen till exempel hur mycket kläder eller leksaker ett barn har nu jämfört med längre bak i tiden. Vilka diskussioner skulle uppstå i barngruppen då, vilka tankar har de om hur det har blivit så att vi konsumerar mer och mer samt hur det påverkar vår planet. Jag undrar om de har tankar om hur man skulle kunna ändra på det.

På museet hade de rekonstruerat ett skjul som textilarbetarna och deras familjer bor i Bangladesh, det är sju kvadratmeter stort och det finns inget rinnande vatten. Hyran som de betalar är samma procent av vår lön som vi betalar för en trerumslägenhet här i Sverige. Det är lätt att säga att det bara är att höja lönerna för att deras liv ska bli drägligare, men det är mer komplicerat än så eftersom ifall de får högre löner så höjs också deras hyra. Vi fick veta att ifall man skulle höja priset med tjugo kronor på varje plagg som de tillverkar skulle de få en mer dräglig lön.

Jag tänker att det vore intressant att besöka Textilmuseet med barnen för att se på detta skjul. Det skulle kunna utmynna i ett tema om värdegrunden och demokrati. Vi skulle kunna diskutera likheter och skillnader i vårt sätt att leva och hur de lever i Bangladesh. Vi skulle kunna gå in i skjulet och känna hur det känns, hur skulle det kännas att bo där hela familjen. Vi skulle kunna jämföra med hur vi bor, hur mycket större vi bor, att barnen ofta har eget rum, att de i Bangladesh bara har en säng till allihop och så vidare. Vi skulle kunna rita upp hur stort sju kvadratmeter är och fundera på vad vi har här i Sverige som är lika stort. Jag tänker att detta skulle bli ett stort tema. Vi skulle kunna diskutera varför plaggen inte är tjugo kronor dyrare i affärerna ifall det bara är det som krävs för att textilarbetarna i Bangladesh ska få en dräglig lön och fundera över hur deras dag ser ut och jämföra den med vår. Jag tänker att det skulle kunna bli ett övergripande tema där vi skulle kunna få in värdegrund, matematik, språk, naturvetenskap, musik, bild, textil, drama och så vidare.

Läroplan för förskolan Lpfö98.[Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket.

Tillsammans

Torsdagen den trettonde oktober besökte vi utställningen Tillsammans på världskulturmuseet. Det är en utställning gjord för barn och hela familjer. Barnen kan undersöka, utforska och interagera med själva utställningen.

Här är ingången till utställningen med bilder på olika slags familjer. Jag tänker att det är ett sätt att få alla att känna sig inbjudna.

När jag kom in ombads jag att ta av mig mina skor och ställa dem i en stor skohylla.

När jag sedan steg in i utställningen möttes jag av detta:

En gigantisk skohylla med massor av olika sorters skor. Dessutom står en stor nävertoffel på golvet som barnen kan krypa in i. Barnen kan känna efter hur det skulle kännas att vara så liten att det fick plats i en sko.

Vi fick tre val. Att gå rakt fram genom öppningen, åt vänster eller åt höger. Tre val kopplar jag till det magiska talet tre i sagor. Det är också spännande att välja vilket håll jag ska gå åt för vad kommer jag hitta där. Jag upplevde entrén till utställningen spännande. Det fanns många färger, former, strukturer och spänningsmoment.

Inne i utställningen fanns det ett ställe där barnen kan krypa, klättra och gå uppåt och nedåt. För att uppleva, känna och utforska med hela kroppen. Det fanns olika små mysiga sängar inbyggda i väggen. Barnen kan klättra upp där och gömma sig en stund. Det var olika hårda madrasser i varje säng. Barnen kan lägga sig och känna skillnaden och jämföra. Det var olika material att känna på överallt för att känna texturer och jämföra. Det hängde föremål och glasprismor i taket.

Det fanns mycket att se och förundras över, att uppleva och utforska. Det kändes som att varje föremål hade en speciell tanke med att den fanns där och just på den platsen. Det mesta som vi ska arbeta med i läroplanen fanns där.

Matematik – jämföra, riktningar, lägen och så vidare.

Språk – det fanns saker överallt att samtala om. Det är också bra ifall det finns en närvarande vuxen som kan benämna vad det är barnet ser på eller vad barnet gör.

Värdegrunden – de som har planerat utställningen har försökt få alla att känna sig inkluderande. Det fanns en stor tv-skärm där några människor dansade och där barnen också kunde dansa. På skärmen var det ett barn, en vuxen, en äldre och en rullstolsburen person. Det var lätt att ta sig fram överallt. Det var några få ställen jag upplevde att det skull vara svårt att ta sig till om man var rullstolsburen.

Estetik – det fanns möjlighet att dansa, måla, uppleva olika material och så vidare.

Använda kroppen – det fanns möjlighet att krypa, gå, klättra, dansa och så vidare

Linda Linder (2016, ss.22-24) beskriver miljön som den tredje pedagogen. När jag går runt på utställningen förstår jag vad hon menar. Allting är utformat utifrån barnen och utifrån barns lärande. Miljön inspirerar till undersökande och lärande. Det är en kreativ och tillåtande miljö där barnen får lov att prova och undersöka. Det jag kommer att ta med mig från det här museibesöket är att miljön är viktig för barns lärande och utveckling. När jag kommer inreda pedagogiska miljöer vill jag tänka på detta. Det är lätt att utforma miljön utifrån den vuxna synen på hur det ska vara och utifrån oss pedagoger. Vi tycker att det är skönt att ha en soffa att sitta och läsa i med barnen, men Linda Linder (2016,ss.24-26) funderar kring soffans vara eller icke vara på förskolan utifrån barnens behov. I hennes arbetslag stod valet mellan en soffa gjord för vuxna eller en ateljé gjord för barn. Är soffan viktig för barnen och deras lärande eller skulle det finns någon annan lösning som bättre passar barnen. Jag gillar hennes resonemang och tänker att det kan appliceras på alla möbler och föremål på förskolan. Som förskollärare måste jag fundera kring hur jag väljer att använda ytan på förskolan och vad jag tänker att förskolans uppdrag är.

Linder, Linda (2016). Rummet som den tredje pedagogen. I Linder, Linda (red.) Pedagogisk miljö i tanke och handling. Stockholm: Lärarförlaget, ss.19-36

måndag 24 oktober 2016

Textilmuseet – tankar om den pedagogiska miljön

Dessa installationer såg jag på Textilmuseet i Borås och de väckte min nyfikenhet. Jag började fundera på hur jag skulle kunna använda mig av dessa i min roll som förskollärare. Här har de sett nya användningsområden för olika föremål, jag tänker att det skulle vara inspirerande för barnen att det fanns sådans här kreativa sätt av återbruk på förskolan. Det skulle väcka lust och inspiration hos barnen att själva skapa av återbruksmaterial men de väcker också många frågor och funderingar. Skulle jag lika gärna kunnat använda mig av något annat material till lamporna till exempel. Skulle jag lunnat haft hattar till lampan eller slipsar, eller leksaksbilar, eller färgkritor, eller mjölkkartonger. Alternativen känns oändliga och det känns spännande. Jag får en känsla av att allt är tillåtet och att jag får undersöka och utforska materialen hur mycket jag vill. Den känslan vill jag förmedla till barnen.

Hattarna som satts upp på piedestaler känns roliga, jag får lust att prova dem. Spegeln som står bredvid lockar också till att prova hattarna och att se i spegeln vad som hände. Hur ser jag ut i de olika hattarna och vem blir jag med de olika hattarna, jag och barnen skulle kunna fantisera ihop historier om de olika personerna som blir till i mötet mellan hatten och barnet. Hur rör sig personen, hur talar den, och vad gör den. Det kan bli ingången till ett dramaarbete där barnen får prova att ta olika roller.

onsdag 19 oktober 2016

Tankar om vägen dit....

Torsdagen den 13 oktober åkte vi i workshopgrupp två till Göteborg för en heldag med museibesök. Klockan 7.30 stod jag och väntade på bussen. Jag har inte åkt buss på mer än tio år så det var med skräckblandad förtjusning jag stod där och väntade. Jag var glad att jag inte var ensam utan att mina klasskamrater som är vana bussåkare var med och kunde svara på mina frågor om hur jag betalar, vilken busshållplats vi ska på vänta vi och så vidare. När bussen kom klev jag på, betalade och gick upp för en trappa till andra våningen. Jag har aldrig åkt en tvåvåningsbuss förut, lite spännande var det allt. Vi satte oss längst fram vid den stora framrutan. Wow! Jag såg att de andra satte på sig bälte och kom på att det måste jag också göra och kollade efter bältet jag hade på mitt säte och tog tag i det och satte fast mig. Bussen åkte iväg och det var en lite hissnande känsla att åka i bussen så högt upp och med den stora framrutan så jag såg allting framför oss.

När mina barn åkt på utflykt med förskolan är nästan det mest spännande att de ska få åka buss. Inte teatern eller lekplatsen som de ska åka till, utan det är själva bussresan som de pratar om mest både innan utflykten och efter. Eftersom jag inte åkt buss själv på många år och då åkte mycket och därför inte tyckte att det var något märkvärdigt har jag funderat kring deras förtjusning över att åka buss. Det är lätt att tänka att det är målet som är det viktiga, bussen är ju bara ett sätt att ta sig dit. Men för barnen är vägen dit i bussen minst lika viktig. När jag nu skulle åka buss efter att inte gjort det på länge upplevde jag också den där spännande känsla av att göra något som jag inte gör så ofta. Hur spännande det är, men också lite läskigt. Det var skönt att ha mina vänner med som stöd.

I skolan diskuterar vi barns lärande. Min tanke om barns lärande är att det är ungefär som med den där bussutflykten. Vägen till lärandet är minst lika viktig som målet. I min yrkesroll som förskollärare är det viktigt att jag kommer ihåg detta. Jag vill inte fokusera på målet och slutresultatet för då missar jag allt lärande som sker och kan ske på väg dit. När jag planerar måste jag planera även för vägen till målet. Dessutom måste jag tänka på att precis som jag tyckte att det var skönt med vänner som stöd under bussresan, behöver barnen pedagogens stöd under processens gång. Pedagogen behöver vara trygg, nyfiken, öppen, intresserad och ge näring till barnens undersökande.

måndag 17 oktober 2016

Drama 1

Idag hade vi vår första workshop i drama. För mig var detta nervöst, jag har alltid känt mig obekväm med drama. Jag tycker att det är spännande och intressant och jag beundrar verkligen de människor som kan detta. Men när jag ställer mig där känner jag mig bara konstig och fel. Så jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka om att gå på drama workshop jag var nervös för att jag skulle behöva agera eller gestalta något. Men det visade sig att det till största delen blev en föreläsning där Gunilla Fihn[1] berättade om drama. Vad det är och hur vi kan använda oss av det i arbetet på förskolan. Drama betyder att åskådliggöra genom handling och den finns på tre olika platser: drama i teater, drama i vardag och drama i pedagogik.

Jag har många gånger sett att barn på förskolan ska dramatisera hur man ser ut när man är arg, glad, ledsen och så vidare. Enligt Gunilla är detta bara en liten bit av drama. Istället ska jag som pedagog tänka längre för att det ska hända något omvälvande som leder till förändring och lärande. Hur blir man när man är arg, vad händer efter att man blivit arg, vilka konsekvenser får det att man blivit arg. Vad spännande det skulle vara att be barnen visa detta till exempel i ett temaarbete om känslor.

För att arbeta med dramapedagogik i förskolan eller i förskoleklass behöver jag kunna en del om pedagogik till exempel om ledarskapsaspekter och att ha ett syfte och mål med det jag gör. Jag behöver kunna lite om teater till exempel att varje föreställning blir olika beroende på vilken publik som är där. Och jag behöver kunna lite om lek, jag behöver kunna några dramalekar och övningar, men också att det är viktigt att ha ett lekfullt förhållningssätt, att vara närvarande och tillåtande som pedagog samt kunna gå in och ur leken och vara med i processen. Dramapedagogiken består av dessa tre delar och här använder vi oss av tanke, handling och känsla. Jag tänker att det påminner om den estetiska lärprocessen där tanke och handling går ihop. Precis lika viktigt som det är att vara medveten om lärandet i den estetiska lärprocessen är det att vara medveten om det inom dramapedagogiken. I stort sett varje handling sätter igång tankar och känslor, men det är viktigt att jag i mitt kommande yrke är medveten om det och tar tillvara på dem och låta barnen få uttrycka sig i ordnade former.

Efter dagens workshop har jag blivit lite mer nyfiken på drama, jag får se vad som händer nästa gång.

[1] Gunilla Fihn. Workshop Drama 1. Högskolan i Borås, 2016-10-17

Föreläsning om medierat lärande

Efter dagens workshop har jag blivit lite mer nyfiken på drama, jag får se vad som händer nästa gång.

[1] Gunilla Fihn. Workshop Drama 1. Högskolan i Borås, 2016-10-17

fredag 14 oktober 2016

Musik 2

Under workshop musik två har Karin Lindahl[1] lagt fram instrument på golvet, hon berättar vad de heter och visar hur de låter.

Hon nämner tre saker som är viktiga att tänka på när man arbetar med instrument på förskolan

1. Att man som pedagog är mycket tydlig med vilka regler som gäller när instrumenten är framme. Till exempel kan barnen lägga instrumentet framför eller bakom sig när det inte används, man kan bestämma tecken som visar barnen ifall de ska spela starkt eller svagt.

2. Det är viktigt att ta fram instrumenten ofta. Både för att alla barn då har möjlighet att få prova alla instrument men också för att barnen inte blir så uppspelta av instrumenten ifall de använder dem ofta. Om instrumenten bara kommer fram någon gång ibland blir barnen ofta uppspelta och tycker att det är spännande och det blir då lätt kaos.

3. Ha fler instrument än barn. Det ska inte vara något barn som får instrumentet som blir över.

Jag har funderat över vad jag tänker om detta och jag tänker likadant. Jag har tagit fram instrument på förskolan och när jag inte haft tydliga regler har det blivit kaos, barnen har varit ivriga att spela eftersom de var längesedan de använde instrumenten. Jag tänker att det är synd att det finns så många fina och roliga instrument på förskolan men att de inte används oftare. De tillför en extra dimension till musiken.

Tanken att det ska finnas fler instrument än vad det finns barn tilltalar mig. Jag tänker att det är viktigt att inte samma barn alltid får de populära instrumenten, utan att det är olika barn som får börja välja. Att välja instrument är en del i identitetsskapandet, vem är jag och vilket instrument tycker jag om. Ibland tänker jag att det är jag som pedagog som bestämmer vilket instrument barnen ska ha, kanske genom att barnet får höra ett inspelat ljud och sedan leta upp det instrument som det hör eller genom att man fäster siffror eller former på instrumentet och barnet får en form, siffra eller tal för att sedan leta upp instrumentet som hör ihop. Jag tänker att jag får försöka hitta olika sätt att tilldela barnen instrumenten eftersom det lätt blir något eller några instrument som blir populära. Genom att tilldelas instrumentet på ett intressant sätt kan barnet bli nyfiknare på det instrument som det fick.

[1] Karin Lindahl. Workshop Musik 2. Högskolan i Borås, 2016-10-12.

onsdag 5 oktober 2016

ull och andra naturmaterial

Enligt Catrine Berg[1] finns det fyra olika sorters naturmaterial: lin, bomull, ull och viskos som är gjort av trä. Under vår tredje workshop i textil gjorde vi ett experiment. Berg¹ hade två garnbitar, en av naturmaterial och en gjord av syntetiskt material. Hon eldade lite på ändarna på garnbitarna och sedan fick vi se vad som hade hänt med dem. På garnbiten som var av naturmaterial kunde den brända änden smulas sönder. På den garnbiten som var gjord av syntetiskt material hade den eldade garnändan smält ihop till en hård plastklump som inte kunde smulas sönder. Detta fick mig att fundera kring vad för kläder jag vill ha på mig om de skulle börja brinna. Naturmaterial som smulas sönder eller syntetiska material som smälter fast på huden. Jag tänker att det skulle kunna bli en intressant diskussion med barnen om säkerhet och om vad vi väljer att köpa. Att göra den här aktiviteten skulle kunna vara ett led i att barnen utvecklar sitt kritiska tänkande och kritiskt granskar sitt köpande. Många barn och även vuxna har ju fleecetröjor eller regnkläder med fleecefoder. Intressant i denna diskussion är också att Berg[2] berättar att ull inte brinner. Ullfiltar använd till att kväva eld. Hur funderar barnen kring att ull inte brinner. Vilken tröja skulle de tycka vore bäst den i fleece eller den i ull. Denna diskussion skulle kunna vara en början eller en del av ett tematiskt arbete om säkerhet eller brandbilen.

Jag tycker att ull är ett intressant naturmaterial. Det brinner inte, det är ljuddämpande och det kan innehålla upp till 30-35 procents vatten men ändå värma. Ett sätt att arbeta med ull i förskolan skulle kunna vara ur en hållbar utvecklings perspektiv. Ull är ett naturmaterial därför är det bra för miljön att använda det. Under vintern när det är kallt eller när vi rör på oss mycket och svettas värmer ullen fast den blivit blöt. Hur tänker barnen att vi skulle kunna använda oss av ullens egenskaper, de har säkerligen en massa olika kreativa förslag. Enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011(Lgr11 rev. 2016, s.23) ska de som arbetar i förskoleklass lära eleverna om hur vi genom att tänka till när vi gör vardagliga val kan bidra till en hållbar utveckling. I detta syfte kan man absolut samtala om ull. Det är ett bra miljöval, ett bra säkerhetsval och om man har ullkläder håller man sig varm trots att man blir blöt. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2016, s.10) beskrivs att förskolan ska utveckla barns kunnande om djur, samt förståelse för hur människa, samhälle och natur påverkas varandra. I ett tema arbete om fåret skulle allt detta ingå. Barnen skulle få mer kunskap om djuret får, kunna arbeta med att exempelvis tova ull och se hur ull är ett bra miljöval.

[1] Cathrine Berg. Workshop Textil 3. Högskolan I Borås, 2016-10-03

[2] Cathrine Berg. Workshop Textil 1 & 2. Högskolan i Borås, 2016-09-02

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket