Bild 2 - papier mache

Under workshop bild två fick vi prova att göra paper mache. Vi blandade vatten, tapetlim och strimlat papper. Det är bra att återbruka pappren som man strimlat på förskolan istället för att slänga dem, och genom att använda de papperna istället för tidningspapper får pappersmassan en vit färg. Vi mixade med mixerstav tills vi fått rätt konsistens. Detta moment kan bli en sinnlig upplevelse, att låta barnen få känna på tapetlimmet tillexempel det var en härlig känsla. Och hur känns det när vi tagit i lite papper och när vi mixat.

 

Sedan lade vi pappersmassan i en tygbit och pressade ut överflödig vätska.

 

När jag sedan arbetade pappersmassan med händerna upplevde jag att det kändes ungefär som att forma lera. Pappersmassan var lätt att forma.

 

När jag är färdig med mina figurer behöver de torka. Det tar lång tid tjocka saker kan ta en vecka innan de ha torkat. Sedan kan man måla dem ifall man vill.

 

Enligt Läroplan för förskola (Lpfö 98 rev. 2016, s.10) ska förskolan ge barnen möjlighet att utveckla sin skapande förmåga, de ska dessutom få möjlighet att uttrycka sina upplevelser, tankar och erfarenheter på olika sätt till exempel genom bild. När vi mätte upp vatten och lim fick vi med matematiken. Språket blev naturligt när vi benämnde vad vi gjorde. Eftersom vi använde oss av strimlat papper som återbrukas får barnen förståelse för vår påverkan på naturen och att vi ska vara rädda om vår jord (Lpfö 98 rev. 2016, s.10). Genom att se hur mycket vatten som pressas ut ur pappersmassan och genom att jämföra vikten på den färdiga figuren innan den torkat och när den är torr får vi barnen förståelse för begreppet vikt (Lpfö 98 rev. 2016, s.10). De får förståelse för att när pappersmassan är blöt och innehåller mycket vatten blir den tyngre än när det torkat och vattnet dunstat. Papier mache[1] är en gammal teknik som ofta använts för att skapa stora men inte tunga saker till exempel takkronor och speglar. Det är ett smidigt, billigt och formbart material. Konsthantverket papier mache tillhör det kulturarv som vi i förskolan ska föra vidare till kommande generationer (Lpfö 98 rev. 2016, s.10) . Dessutom är det ekonomiskt för förskolan att använda det eftersom materialet till stor del är återbruksmaterial som finns på förskolan.

Papier mache kan användas till att skapa olika geometriska former, olika figurer, masker eller nästan vad man vill. Det är ett mångsidigt material som man skulle kunna använda sig av i nästan vilken tema som helst på förskolan. Ifall man arbetar med tema om sig själv och familjen kan barnet göra sig själv och familjen i papier mache, ifall temat är skogen kan barnet göra sådant som finns i skogen och så vidare.

Innan den här workshopen hade jag en bild av paper mache där man klär exempelvis en ballong med tidningspapper och lim. Den här formen av paper mache känns friare och mer spännande. Jag tänker att den kan användas med de minsta barnen men även med barnen i förskoleklassen beroende på vad man gör. För de minsta barnen kanske det räcker att känna och uppleva limmet eller pappersmassan. De större barnen kan göra olika figurer som kanske kan användas till att dramatisera en berättelse.

---

[1] http://fixaoforma.blogspot.com/2007/10/papier-mache-teknikpresentation-1.html

Läroplan för förskolan (Lpfö98. [Ny, rev. utg.](2016). Stockholm: Skolverket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

[1]

Bild 2 - tillverka papper

Igår hade vi workshop bild två med Mats Andersson[1] där vi fick göra eget papper. Jag tänker att det naturligt kom med matematik, språk och hållbar utveckling i aktiviteten.

Tillverka eget papper

 

Först mätte vi upp en halv balja vatten och klippte småbitar av tidningspapper ner i vattnet. I detta moment tränar vi mätning av volym samt begreppen hel och halv. Att klippa med en sax är en finmotorisk färdighet som också är bra att träna på.
 

När vi trodde att vi klippt lagom mycket pappersbitar finfördelade vi dem med en stavmixer. Vi upptäckte att pappersmassan var för tunn och fick klippa fler pappersbitar. Detta fortsatte vi med tills vi tyckte att massan var lagom tjock. Barnen får träna på att beräkna mängden pappersbitar som krävs för att pappersmassan ska bli lagom tjock. Det jag tänkte på som jag kände var viktigt var att vara försiktig med stavmixen när barnen är med. Dra ut sladden när den inte används och låt inga barn stoppa ner handen i vattnet när stavmixen är igång.

När papperssmeten var lagom tjock doppade vi i pappersramen från sidan och drog den rakt upp. Beroende på hur tjockt papper vi ville göra fick vi doppa ramen olika djupt. Ville vi ha ett tjockt papper skulle vi doppa den djupt så vi fick med mycket pappersmassa upp. Ville vi göra ett tunnare papper doppade vi inte ramen lika djupt eftersom vi inte ville få med lika mycket pappersmassa. Barnet behöver beräkna en hel del i detta moment för att veta hur mycket pappersmassa det ska få med upp för att pappret ska bli så pass tjockt som det vill ha det.

Vi lade en tidning ovanpå pappersmassan och vände hela ramen. Nu låg tidningen i botten, pappersmassan i mitten och ramen överst. Vi fick klappa lite på ramen för att den skulle lossna från pappersmassan.

 

Pappret är färdigt. Vi dekorerade som vi ville och sedan var det bara att låta pappret torka.

Genom att göra eget papper med barnen får vi med stora delar av Läroplanen. Språket använder vi hela tiden genom att vi benämner det vi gör. Barnen får då höra orden i dess rätta kontext vilket Andersson¹ gör att barnet får större förståelse för begreppet. Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2016, s.10) ska förskolan sträva efter att barnen utvecklar sin förståelse för mätning. I denna aktivitet gör vi detta genom att vi mäter vatten, vi beräknar hur mycket papper som behövs till pappersmassan och vi beräknar hur mycket pappersmassa som behövs för att göra ett papper i den tjockleken som vi vill ha. Genom att vi använder oss av gamla tidningspapper får vi även med hållbar utveckling. Dessutom är konsten att göra papper ett gammalt konsthantverk som ingår i vårt kulturarv vilket vi enligt Lpfö98 (rev.2016, s.6) ska föra vidare från tidigare generationer till kommande.

Jag tänker mig att pappret till exempel kan bli en vacker framsida till en bok om barnet, fina inbjudningskort till sommarfesten på förskolan eller som ram till barnets teckningar.

För att få in naturvetenskapen i pappertillverkningen skulle man kunna experimentera med att blanda olika växter i pappersmassan för att ge struktur och färg. Till exempel kan nässlor, bladen till alla liljeväxter och tång användas. Innan växterna kan blandas i pappersmassa behöver de kokas i en gryta med vatten och kaustiksoda. Det behövs tio liter vatten och en halv deciliter soda. Det är viktigt att kokningen sker utomhus eftersom det blir giftiga ångor från sodan. Växterna är färdiga när de har kokats mjuka och kan mixas med mixerstaven. Blanda växterna med pappersmassa[2]. Jag tänker att det skulle vara spännande att utforska hur pappret blir när man blandar i olika slags växter, undersöka ifall det ser likadant ut eller ifall det blir någon skillnad. Ifall det blir någon skillnad vad beror då det på. Även här finns möjlighet att arbeta med mätning.

De minsta barnen kan få känna och uppleva pappersmassan vilken är en mycket sinnlig upplevelse. Känns det olika innan man mixat ihop den om man jämför med efteråt. De kan ta en klump med pappermassa lägga på en tidning och platta ut, banka är ju alltid roligt. På så sätt kan de också tillverka papper. När man jobbar med de större barnen vore det intressant att prata om kulturarvet att tillverka papper, men det skulle också vara intressant att även med som fokusera på det sinnliga i aktiviteten. Hur det känns, lukta och vad de hör. Hur känns det färdiga pappret om de jämför med vanligt fabrikstillverkat papper. Och varför blir det skillnad, det skulle kunna bli väldigt intressanta samtal.

---

[1] Mats Andersson. Workshop Bild 2. Högskolan i Borås, 2016-09-22

[2] http://fixaoforma.blogspot.com/2007/10/papier-mache-teknikpresentation-1.html

 
Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket

Workshop - Drivhuset

Idag hade vi workshop med Sofia Lidenhed från Drivhuset i Borås. Rubriken för workshopen var Idégenerering med fokus på didaktiskt material. Enligt henne finns det två faser i idégenerering. Fas ett handlar om att sitta ner, gärna några tillsammans och försöka komma på så många olika idéer som möjligt för att få ett stort urval. I fas ett är det viktigt att inte säga nej till några idéer, det är helt ok att de är tokiga och knasiga. I fast två är det dags att välja ut några av idéerna för att bearbeta och eventuellt slå ihop dem för att få en ny idé. Vi fick prova att under en viss tid komma på minst tio förslag på hur en kaffekopp kan användas. Först kändes det lite svårt men ganska snart började idéerna komma. Bygga ett kaffekoppsslott, plantera en blomma i den, slå sönder den och använda skärvorna till mosaik, skapa en minvattenvärld i den, göra en mug-cake, dricka kaffe i den, använda som kaffemått vid bakning, ha pennor eller pärlor i den, blanda färger i den, hänga upp den i ett snöre i fönstret, använda den som hatt till en snögubbe med mera. När idéerna väl började komma var det nästan svårt att sluta.

Astrid Lindgrens olika figurer är ofta välkända hos barnen på förskolan och vi pratade om hur dessa skulle kunna införlivas i verksamheten. Pippi Långstrump har rest runt i hela världen vilket kan inspirera till att arbeta med världen och det finns tjuvar och poliser i sagan som kan användas till att arbeta med värdegrunden, vad som är rätt och fel. I berättelsen om Ronja Rövardotter är årstidsväxlingarna tydliga och skulle kunna användas exempelvis i arbetet med årshjulet eller årstider. Det är mycket natur i sagan vilket kan användas för att arbeta med naturvetenskap eller hållbar utveckling. Emil I Lönneberga handlar om hur det var förr i tiden, att det fanns utedass, drängar och pigor med mera. Detta skulle vara intressant att arbeta med barnen om för att jämföra hur det var förr och hur det är nu, men även jämföra hur det var förr här i Sverige med hur det är nu i andra länder. Lotta på Bråkmakargatan är full av känslor, hon är strålande glad, hon är arg och hon är ledsen. Denna saga inspirerar till att arbeta med känslor på förskolan. Lotta blir så arg att hon bestämmer sig att flytta hemifrån, hon klipper sönder sin tröja, hon tar sin grannes cykel. Dessa händelser kan generera många intressanta diskussioner med barnen om vad som är tillåtet eller inte när man blir arg. Barnen i Bullerbyn handlar om att leka tillsammans, om vänskap, historia och så vidare. Det kan utvecklas till ett arbete om värdegrunden till exempel hur man är en bra vän. Dessutom tränas de olika leksignalerna i den gemensamma leken. Sist men inte minst Karlsson på taket som kan flyga. Han inspirerar till att undersöka och arbeta med gravitation och flygning. Jag kände att det var intressant och roligt att se på de olika välkända figurerna på nya sätt och tänker att jag gärna skulle vilja använda mig av dem i mitt blivande yrke som förskollärare.

Till sist samtalade vi om vikten av de didaktiska frågorna för att idéerna som vi kom fram till skulle bli didaktiska.

Vad vill jag lära ut?

Hur ska jag göra det?

Varför gör jag det?

För vem ska jag göra det?

Medierat lärande

Vad menas med mediering. Gunilla Fihn[1] menar att det betyder att iordningställa. När jag ska använda mig av mediering i mitt framtida yrke tänker jag att detta innebär att jag planerar och möjliggör för att barnen ska få uppleva med så många sinnen som möjligt. När jag planerar förskolemiljön är det viktigt att barnen känner igen sig och att den är trygg men det ska även finnas utmaningar och spänningsmoment. Ifall miljön inte innehåller några utmaningar för barnen kommer de att hitta på dessa själva, kanske blir det då på ett sätt som inte uppskattas. Det är viktigt att barnen får möjlighet att vara delaktiga i miljön och att de har möjlighet att förändra.

Jag tänker att det finns många föreställningar om hur det ska vara på förskolan både generellt men också på varje avdelning. Det har alltid varit på det sättet och eftersom det fungerar ska det fortsätta att vara så. Jag tänker att jag som förskollärare behöver tänka på att kritiskt granska hur förskolemiljön är utformad och ifall den utformad efter förskolans uppdrag. Det är viktigt att komma ihåg detta och att inte bli hemmablind, det är lätt att man vänjer sig och att man då inte ser på förskolan med kritiskt granskande ögon.

Jag tycker att det är intressant att fundera kring hur förskolemiljön ska utformas. När jag släpper på alla föreställningar om hur det ska vara och tänker på hur jag tycker att det ska vara finns det så många möjligheter. Miljön är viktig eftersom den kan öka eller minska lusten till lärandet beroende på hur den är utformad.

---

[1] Gunilla Fihn. Medierat lärande. Högskolan i Borås, 2016-10-17

Textil 2 - Textiltryck

Igår hade vi workshop i textiltryck med Cathrine Berg[1]. Enligt Björkdalh Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.25) innebär det att barnen kan måla fritt med pensel på tyg eller göra tryck med exempelvis screenramar, stämplar, råa potatisar eller andra lämpliga föremål såsom knappar eller sådant som betraktas som skräp. Det tryckta tyget kan sedan användas till vad barnet vill exempelvis kuddar, påsar, gardiner, dukar eller tavlor.
Vi var i tryckeriet på Borås Textil muséum och Berg¹ hade dukat upp ett stort bord med en massa olika föremål vi kunde testa att trycka med. En del saker var skräp som hon hittat till exempel plastförpackningar i olika former och tidningspapper. Sedan fanns det även sprayflaskor med utspädd färg, stämplar, vispar med mera. Jag och en klasskamrat bestämde oss för att trycka på ett stort tyg tillsammans. Vi gick loss och testade nästan alla olika saker som fanns att trycka med

 

Innan vi började sa Berg¹ till oss det behöver inte bli fint. Fantastiska ord för då släppte prestationspressen och skaparlusten och kreativiteten släpptes fri. Det viktiga var att vi vågade testa och ha roligt. Det är vad jag vill förmedla till barnen på förskolan också, att de ska våga undersöka och prova sina idéer och de olika materialen. Det finns inga krav på hur det ska vara eller hur det ska bli. Det viktigaste är att barnen har roligt, vågar släppa sin kreativitet lös och prova.

Jag fick en känsla av lugn och febril verksamhet på samma gång. Det var avslappnande att få arbeta med händerna och inte behöva fundera utan bara prova mig fram till vad som fungerade och inte. Alla material och färger stimulerade mig kreativitet och gjorde mig lugn och glad. Det var spännande att se mönstret som växte fram på tyget och att samspela med min klasskamrat för att vi båda skulle få som vi ville. Vi fick samtala, argumentera och kompromissa så vi fick in mycket språk, och även många olika begrepp. Begrepp som mitt på, till vänster, uppe i hörnet, starkare, svagare och så vidare. Matematiken kom också med. Vi pratade om var på tyget vi skulle placera trycket och fick med placeringsbegrepp, vi gjorde mönster och funderade över symmetrin.

 

När vi kände oss färdiga med vårt tygtryck funderade vi över vad vi skulle kunna göra med tyget. Det blev en intressant diskussion, och jag kan tänka mig att det skulle bli intressant att föra den diskussionen med barnen.

Björkdalh Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.29) menar att vi genom att arbeta med textiltryck med barn arbetar med både språket och matematiken. Vi tränar på de olika orden på färger, att förstå hur grundfärgerna kan användas till att blanda nya färger och nyanser, att det bildas olika mönster av olika föremål och även hur trycken blir ifall barnet drar föremålet över tyget, olika grundläggande begrepp till exempel lägesord som under, över, framför, bakom, bredvid, intill och så vidare. Det blir träning för barnet att kunna se olika figurer och mönster i det tryckta tyget och kunna använda sin fantasi. Det är även en social träning för barnen att kunna enas om vad tyget ska användas till.

Jag tänker att textiltryck är en aktivitet som går att göra även med de allra minsta barnen på förskolan. Då kan pedagogerna istället för textilfärg välja att använda sig av fingerfärg. Barnen kan använda sina händer eller fötter att trycka med på tyget eller några olika föremål. De kan utforska de olika materialen, färgen, tyget, redskapen samt sin kropp. Men det är viktigt att tänka på att tyget inte går att tvätta ifall det är färgat med fingerfärg eftersom färgen då försvinner. Ifall de äldre barnen tryckt med textilfärg kan tyget tvättas men först måste färgen fixeras. Detta görs genom att stryka tyget på avigsidan eller genom att hänga tyget i torkskåpet i en halvtimma.

Jag upplevde att textiltryck var en aktivitet som jag gärna skulle göra med barnen i mitt framtida yrke. Det är kreativt, fritt och roligt. Dessutom tänker jag att det är en bra aktivitet ur ett både ekonomiskt och hållbart perspektiv. Det går att återvinna material som annars skulle slängas. Ifall barnen har en skräpplockardag på förskolan skulle en del av det skräpet kunna tvättas och användas till att göra textiltryck med. Detta stärks av att jag i Läroplan för förskolan (Lpfö98 rev.2016, s10) läser att förskolan ska hjälpa barnen att utveckla ett intresse och en förståelse för hur människor, natur och samhälle påverkas av varandra. I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11 rev.2016, s 21) står att skolan ska möjliggöra för barnen att lära sig om hur våra val kan bidra till hållbar utveckling. För att uppnå detta mål krävs det lite mer, jag tänker att samtidigt som jag gör textiltrycket i skolan kan jag prata med barnen om varför jag valt att använda skräp att trycka med. Både ur ett miljöperspektiv men också ur ett utforskande perspektiv, när jag använder mig av skräp när jag trycker kan jag ju få så många olika fantastiska tryckeffekter.

 

 

---

 [1] Cathrine Berg. Workshop Textil 2. Högskolan i Borås, 2016-09-02

 

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1.uppl. Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell.
Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket     
 
 

Textil 1 - Tovning

Idag hade vi vår första workshop i textil med Cathrine Berg[1] och vi arbetade med ull. Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.17) har olika tovade ullföremål hittats som daterats till cirka 400 f.Kr. Bland annat tält, skor och mattor. Tovning är en gammal tradition och kultur som de menar är viktig att föra vidare till dagens barn. Även om det idag inte är nödvändigt att kunna tova för att överleva ger upplevelsen barnet en känsla av tillfredställelse, glädje och att lära sig något nytt och meningsfullt. Genom att arbeta med ull och tovning får barnen arbeta med alla sina sinnen och de får använda sin skapar- och upptäckarlust samtidigt som de skapar något som både är vacker och nyttigt.

Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2016, s.7) ska vi som arbetar på förskolan arbeta för att barnen ska känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva och lära sig på många olika sätt till exempel praktiska, sinnliga och estetiska sätt. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11 rev.2016, s 20) menar att barns fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra ska främjas genom undervisning med estetiska ämnen.

Tova en platt

Steg ett. Vi fick två och två göra en platta av kardad ull. Först lade vi ut en handduk och ovanpå en bit bubbelplast. Sedan lade vi valfritt antal tunna lager med ull ovanpå varandra. Det är viktigt att de olika lagren av ull läggs åt olika håll det vill säga vinkelrätt mot varandra, varannan lodrät och varannan vågrät. Vi skulle också försöka få det så jämntjockt som möjligt. Matematik och språk kommer naturligt in i aktiviteten med dessa olika begrepp: varannan, vinkelrät, vågrät och lodrät, jämntjockt. Barnen får möjlighet att både höra och uttala de olika begreppen men också att praktiskt förstå dem. När vi lagt ut ullen och var nöjda sprayade vi varmt såpvatten på. Såpvattnet kan barnen vara med och blanda, cirka 1 deciliter såpa till fem liter vatten, för att öva på deciliter och liter. Vi tryckte lite på ullen för att den skulle bli genomblöt och sprayade sedan lite till.

Steg två. Vi rullade ihop alltsammans till en rulle och knöt snöre om för att det inte skulle gå upp. Sedan satte vi oss på varsin stol mittemot varandra och rullade ullrullen fram och tillbaka med fötterna i cirka fem till tio minuter. Berg¹ berättade att såpan som är ett basiskt ämne tillsammans med det varma vattnet och friktionen som blev när vi rullade ullen gör att ullen krymper. Ull har små hullingar som när de gnuggas mot varandra kramas eller hakar fast i varandra. Detta gör att ullen krymper. Ull kan krympa upp till 35-40 procent. Desto längre vi rullar vår ull desto mer krymper den och desto hårdare blir den, detta gör att vi själva kan bestämma hur mycket vi vill att ullen ska krympa.

 

Steg tre. Vi bestämde vad vi ville ha för motiv. Efter att vi funderat en stund bestämde vi oss för Bockarna bruse som är en välkänd saga för de flesta barnen i förskolan. Vi tog små bitar av ull i de färger vi ville ha och placerade ut dem på ullplattan. När vi var nöjda sprayade vi med såpvatten och rullade ihop igen. Vi rullade den med fötterna ca fem minuter till. Berg¹ berättade att istället för att rulla ihop den till en rulle skulle vi kunna lägga en presenning eller plast ovanpå och barnen skulle kunna stampa och dansa ihop ullen till någon musik.

 

Steg fyra. Vi rullade upp ullen och sköljde den under vatten. Vi rullade ihop den till en rulle i en handduk och trampade på den för att få vattnet att gå ur. När vi var färdiga såg den ut såhär:

 

Reflektion: Jag upplevde att den var en rolig och härlig aktivitet. Min fantasi fick fritt spelrum och jag fick använda mig av flera olika sinnen. Ullen och såpan har en speciell lukt, ullen känns på ett visst sätt och jag ser ullen och hur det jag skapar växer fram. Ifall vi hade haft musik hade vi även fått med hörseln, men jag upplevde att den kom med ändå för det lät lite när vi rullade ullen och vi hörde hur mycket vatten vi kramade ur ullen när vi sköljde ur den. Det var spännande att jämföra vikten på ullen när den var blöt och full av vatten med när den sedan hade torkat.

I aktiviteten fick vi med många andra ämnen matematik, språk och naturvetenskap. I matematiken fick vi exempelvis med oss olika matematiska begrepp som vågrät, lodrät, och vinkelrät. Vi skulle också försöka få ullen jämntjock när vi gjorde vår platta. Vi mätte upp såpa och vatten, och vi mätte tiden på hur länge vi skulle rulla ullen. Språket fanns med hela tiden med en mängd olika begrepp samt genom att eftersom vi arbetade två och två hela tiden var tvungna att prata med varandra om vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det. Vi var tvungna att lyssna på varandra, argumentera för det vi ville och att kompromissa. Naturvetenskapen fick vi in genom att vi pratade om ullens egenskaper och vi fick in fysiken genom att känna på ullen när den var torr och när den var blöt. Vi fick förundras över hur mycket vatten den kunde innehålla.

Dessutom fick vi skapa något. Våra händer skapade och våra hjärnor fick vila. Det infann sig ett lugn eftersom vi kände att vi hade tid på oss och hann göra färdigt det vi höll på med. Detta tror jag är en viktig aspekt i dagen samhälle där det ofta är bråttom och stressigt. Barnen får ofta höra att de ska skynda sig och att de måste sätta fart. De behöver även aktiviteter där det får ta den tiden som det tar och där de får känna glädje över att få arbeta med sitt projekt och göra det färdigt. Det är definitivt en aktivitet jag skulle vilja prova när jag arbetar som förskollärare.

Något som är viktigt att tänka på innan aktiviteten är ifall det finns något barn som är allergisk mot ull. Då kanske de barn som tovar kan vara ute och det allergiska barnet och några andra barn kan vara inne. Det finns även möjlighet att barn är allergiska mot det gröna i grönsåpan men den går att byta ut mot gulsåpa eller diskmedel.

---

[1] Cathrine Berg. Workshop textil 1. Högskolan i Borås, 2016-09-02

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1.uppl. Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell.

Läroplan för förskolan (Lpfö98. [Ny, rev. utg.](2016). Stockholm: Skolverket.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket