Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö98. rev.2016, s.10) ska förskolan arbeta för att varje barn ska utveckla intresse för bilder samt för sin förmåga att använda sig av bilder, att tolka dem och att samtala om dem. Varje barn ska dessutom utveckla sin skapande förmåga och förmågan att förmedla sina upplevelser, tankar och erfarenheter genom bland annat bild. Enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11rev.2016, s.22) ska förskoleklassen arbeta för att barnen ska få möjlighet att skapa genom olika estetiska uttrycksformer till exempel bild och att de ska använda sig av olika material, redskap och tekniker. Här kommer jag att beskriva mina tankar om hur jag kan använda mig av bilder som didaktiskt material.
Igår hade
vi bild med Mats. När jag kom in i bildsalen var det första jag såg ett helt
bord fullt av olika papper, färger, pennor, penslar och så vidare.
När jag gick in längre i rummet fick jag se ett långt bord fullt av olika bilder, fotografier och konstverk.
Nu undrade jag vad det var vi skulle göra, min nyfikenhet var väckt. Det fanns massor av inspiration och massor av material och min hjärna gick på högvarv. Uppgiften vi fick bestod i att välja en av bilderna på bordet och sedan välja ut en liten liten del av bilden 1*1 cm, förstora upp den och sedan återskapa den på så många olika sätt som vi kunde komma på med materialet som fanns tillgängligt.
Helt ärligt kan jag säga att under alla år som jag
varit med på bildundervisningen i skolan har jag aldrig varit med om något
liknande. Och jag älskade det! Eftersom vi hade en uppgift att utgå ifrån men
var fria att lösa uppgiften på vårt eget sätt blev alla fokuserade och
kreativa.
Matti Bergström[1]
beskriver att för mycket ordning blockerar kreativiteten hos barn. Deras
förmåga att iaktta, koncentrera sig och att prestera försämras när det blir för
mycket ordning. Det leder till att de får svårare att skapa, blir negativt
inställda till kunskap samt att de får svårt att värdera vad som är viktigt
eller mindre viktigt. Den bildundervisning jag tidigare kommit i kontakt med
var mycket styrd, det var viktigt att måla på ett visst sätt och att måla rätt.
Om man inte gjorde det var det fel. Tänkandet rätt eller fel gjorde att
istället för att jag gladdes och njöt av att måla och skapa fick jag ångest
över att jag var tvungen att prestera rätt. Matti Bergström1
beskriver också att det är när vi kommer i kontakt med något som är nytt som
idéer skapas som utvecklar oss. Konst har sitt ursprung i kreativiteten som har
sitt ursprung i möjligheterna som i sin tur föds i kaos. Konst och kultur
hjälper hjärnan att utvecklas. Detta blir ett slags kreativt kaos, vilket jag
upplevde var som skedde under bildundervisningen med Mats. Vi testade nya
material och nya redskap, vi kombinerade dem på nya sätt och vi vågade prova.
Vi kände oss fria att undersöka, vi hade roligt och vi lärde oss massor om hur
de olika materialen fungerar.
Min nyfikenhet på hur barns lärande fungerar och hur
jag ska kunna underlätta för deras lärande har väckts.
Vid ett senare tillfälle satt jag hemma och såg en
film med en föreläsning av Ann Bamford[2]
där hon hänvisar till en undersökning som gjorts där 90 procent av alla barn
menar att de lär sig bättre utanför klassrummet. 90 procent av alla lärare
menar också att barnen lär sig bättre utanför klassrummet. Hur kan detta komma
sig undrar jag. Ann menar att det är på grund av att miljön får oss att bli
nyfikna och vilja ställa frågor. Av frågorna lär vi oss. Min slutsats blir att
desto fler frågor en miljö genererar desto bättre är den som lärmiljö. Hur får
vi då klassrumsmiljön eller förskolemiljön att bidra till att väcka barns
frågor? Mats lyckades att få mig att ställa frågor genom att duka upp två bord
fulla med inspiration och fråga mig på hur många sätt jag kunde återskapa en
del av en bild. Miljön med alla bilder och alla bildredskap var inspirerande
och väckte min nyfikenhet. Jag undrade vad alltihop var för något och vad jag
skulle kunna skapa med det. En slutsats jag drar ifråga om miljön i skolan
eller i förskolan blir att inte lägga undan alla saker. Använda öppna hyllor i
barnens höjd där de själva kan plocka åt sig det de vill ha och behöver för
sitt skapande. Ställa fram färger, penslar, pennor och papper så barnen själva
kan se det och inspireras till att använda dem. Ha konst på väggarna som
inspiration. Välja bilder som väcker frågor och som väcker barnen förundran.
Anne-Marie Körling (2012, ss.72-74) menar att det tar pedagogen onödigt mycket
tid att plocka fram material till barnen som de själva kunde klara av att ta
fram ifall de fick möjlighet och tillåtelse. Dessutom växer barnets självkänsla
när de känner att pedagogerna litar på dem och att de får klara av mer saker
själva. Körling (2012, ss.118-124) beskriver också hur viktigt det är att ändra
om i miljön. Möblera om, flytta på saker för att hitta bättre platser för dem,
byta bilder på väggarna och så vidare. Detta för att lärandet i rummet inte ska
stå still, rummet ska anpassas efter just den barngruppen som är där just då,
det ska utvecklas med barngruppen för att barnen ska fortsätta stimuleras att
ställa frågor. Ann Bamford[3]
säger i sin föreläsning att Konst är till för att få oss att tänka till,
fundera och ställa frågor. Just så tycker jag att den pedagogiska miljön på
förskolan och i skolan ska vara. Den ska få oss att tänka till, fundera och
ställa frågor…
Jag tycker att det vore spännande att
själv göra en liknande aktivitet med barnen på förskolan eller i förskoleklass.
Jag skulle inte duka upp riktigt lika mycket material, en sorts
papper och flera olika sorters färger eller tvärtom en sorts färg och flera
olika sorters papper. Detta för att det inte ska bli för rörigt
för barnen och att de då har tid och möjlighet att verkligen utforska de olika
materialen och redskapen. Tanken med att aktiviteten var lite styrd men att den
därifrån var väldigt fri kommer jag att ta med mig när jag arbetar. Jag tänker
att tillexempel när barnen ska julpyssla så kan tanken med aktiviteten vara att
barnen ska skapa en tomte, men genom att jag plockar fram mycket olika material
och inte har någon färdig mall kan barnen skapa sin egen tomte utifrån sin egen
fantasi. Någon kanske vill skapa en traditionell tomte med stort vitt skägg och
röda kläder medan ett annat barn vill att tomten ska ha rosa glittriga kläder.
Jag gillar tanken att det inte finns något rätt eller fel när barnen skapar
utan vill lägga fokus på hur barnen gör och varför, hur de tänkte när de
skapade. Det är jag nyfiken på.
[1] Matti Bergström, professor emeritus i hjärnfysiologi. Kreativt Kaos. I en artikel av Anna-Maria Wiklunds som vi fått av Mats.
Läroplan för
förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket
Läroplan för
grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016).
Stockholm: Skolverket
Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij (2012).
1.uppl. Stockholm: Liber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar