Bild 1 - matematik och språk

Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2016, s.10) och Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11 rev.2016, s.22) ska förskolan och skolan arbeta för att barnen ska tillägna sig och få förståelse för nya begrepp. De ska utveckla ett intresse för bilder och kunna använda sig av dessa, tolka dem och samtala om dem. Barnen ska utveckla sin skapande förmåga och kunna använda den för att exempelvis genom bild förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter. De ska utveckla en förståelse för rum, form, läge, mätning och förändring. Det är samma mål men jag tänker att det ska vara anpassade efter barnets ålder och utveckling.

 

 

Hur kan jag använda mig av denna aktivitet i förskolan eller i förskoleklass. Först förstorade jag en liten del av en bild, kopierade denna tolv gånger och lade ut bilderna i så många olika mönster som möjligt. Till exempel skulle barnen i förskoleklassen och de större barnen på förskolan kunna få en liten abstrakt bild som de ska skapa en förstoring av, då får de träna på riktning, form och läge. Genom att de sedan får göra ett mönster med flera kopior av sin grundform får de förståelse för detta begrepp. Enligt Solem och Reikerås (2011, s.255) är grundformen den form som är grunden för mönstret, i det här fallet barnets förstoring. En annan möjlighet skulle kunna vara att barnen i små grupper får tolv likadana abstrakta bilder som de ska lägga i så många mönster som möjligt. När de ska arbeta tillsammans behöver de samarbeta, lyssna på varandra, argumentera och kompromissa vilket är språkutvecklande. De skulle få förklara hur de tänkt när de skapade de olika mönstren.

Jag tänker att man skulle kunna ha lådor eller påsar med sådana här bilder på förskolan som barnet kan ta fram när de vill för att sitta och skapa mönster. De skulle kunna sitta med det själva, några tillsammans eller med en pedagog. Jag tänker att det är bra för barnet att kunna sitta själv och fundera och skapa, men också att kunna skapa mönster tillsammans med en eller några kamrater för att få samtala om vad det gör. Ifall en pedagog sitter med är det bra om den benämner vad barnet gör och att barnet får möjlighet att berätta hur det tänkt.

Dessa bilder är ett billigt material som kan användas till många olika aktiviteter. Ifall det är abstrakta bilder får barnet använda sin fantasi för att skapa mönstren

Jag associerade mitt mönster med muskler. Hur tänker barnen om sina mönster får de associationer. Vad är det som gör att de får dessa associationer, det tycker jag skulle vara intressant att prata om.

 

 

---

 Läroplan för förskolan (Lpfö98. [Ny, rev. utg.](2016). Stockholm: Skolverket.

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket     
Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och Kultur

Musik 1

Idag hade vi workshop i musik med Karin Lindahl[1]. Jag funderar på hur jag som förskollärare ska tänka kring didaktik och musik. Kan musikstunden bli didaktisk? Karin menade att man ska planera musikaktiviteten lika noga som man planerar andra lärandeaktiviteter i förskolan. Jag tänker att när jag planerar musikaktiviteter i mitt kommande yrke ska jag tänka på de didaktiska frågorna VAD, HUR och VARFÖR. Vad vill jag att barnen ska lära sig under musikaktiviteten, varför ska de lära sig det och hur ska de lära sig det.

Vi fick reda på att musiken har en puls. Detta är något som barnet känner igen eftersom de redan när de ligger i mammans mage hör mammans hjärtslag. Detta kan vi använda under musiken genom att till exempel klappa pulsen när vi sjunger. När vi klappar pulsen gör barnen någonting tillsammans vilket utvecklar barnens känsla för rytm, samspel och gemenskap. När barnen får känna musiken med kroppen tränas kroppskännedom, rumsuppfattning, motorik, samarbete och koordination. I både Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2016, s.10) och Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr11 rev. 2016, s.22) läser jag att barn ska få möjlighet att skapa och uttrycka sig genom musik.  Jag tänker att det är viktigt att alla barn, från de minsta och upp till förskoleklassen, får möjlighet att höra olika slags musik. De kan få känna hur det känns i kroppen och hur de vill röra sig när det spelar klassisk musik, hårdrock, orientalisk musik eller svenska folkvisor. De lite större barnen kan lyssna efter pulsen i musiken och klappa eller stampa den. De äldsta barnen kan introduceras för begreppet takt och klappa den eller röra sig utifrån takten. De kan också få röra sig långsamt som en klivnot/halvnot eller springa som en springnot/åttondelsnot för att få känna noterna med hela kroppen.

Karin sa att hon tror att många har stor respekt för ämnet musik och det kan jag känna igen mig i. Jag har tänkt att musikundervisning ska vara på ett visst sätt och att man ska sjunga på ett visst sätt. Efter den här workshopen har jag tänkt om och tänker att barnen måste få utforska och prova sig fram i musiken och att jag ska finnas där tillsammans med dem i deras utforskande. Karin sa att vi ska vara lite respektlösa mot ämnet musik, våga prova och utforska eftersom det inte kan bli fel. Detta tankesätt är något som jag känner att jag vill utveckla. Jag ser fram emot att planera musikaktiviteter där barnen får aktivera hela kroppen.

Hur snabbt rör sig en not?

Musik och matematik
 

 

 

 

---

[1] Karin Lindahl. Workshop Musik 1. Högskolan i Borås, 2016-05-24.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 1

Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö98. rev.2016, s.10) ska förskolan arbeta för att varje barn ska utveckla intresse för bilder samt för sin förmåga att använda sig av bilder, att tolka dem och att samtala om dem. Varje barn ska dessutom utveckla sin skapande förmåga och förmågan att förmedla sina upplevelser, tankar och erfarenheter genom bland annat bild. Enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11rev.2016, s.22) ska förskoleklassen arbeta för att barnen  ska få möjlighet att skapa genom olika estetiska uttrycksformer till exempel bild och att de ska använda sig av olika material, redskap och tekniker. Här kommer jag att beskriva mina tankar om hur jag kan använda mig av bilder som didaktiskt material.

Igår hade vi bild med Mats. När jag kom in i bildsalen var det första jag såg ett helt bord fullt av olika papper, färger, pennor, penslar och så vidare.

När jag gick in längre i rummet fick jag se ett långt bord fullt av olika bilder, fotografier och konstverk.

Nu undrade jag vad det var vi skulle göra, min nyfikenhet var väckt. Det fanns massor av inspiration och massor av material och min hjärna gick på högvarv. Uppgiften vi fick bestod i att välja en av bilderna på bordet och sedan välja ut en liten liten del av bilden 1*1 cm, förstora upp den och sedan återskapa den på så många olika sätt som vi kunde komma på med materialet som fanns tillgängligt.

 

Helt ärligt kan jag säga att under alla år som jag varit med på bildundervisningen i skolan har jag aldrig varit med om något liknande. Och jag älskade det! Eftersom vi hade en uppgift att utgå ifrån men var fria att lösa uppgiften på vårt eget sätt blev alla fokuserade och kreativa.

Matti Bergström[1] beskriver att för mycket ordning blockerar kreativiteten hos barn. Deras förmåga att iaktta, koncentrera sig och att prestera försämras när det blir för mycket ordning. Det leder till att de får svårare att skapa, blir negativt inställda till kunskap samt att de får svårt att värdera vad som är viktigt eller mindre viktigt. Den bildundervisning jag tidigare kommit i kontakt med var mycket styrd, det var viktigt att måla på ett visst sätt och att måla rätt. Om man inte gjorde det var det fel. Tänkandet rätt eller fel gjorde att istället för att jag gladdes och njöt av att måla och skapa fick jag ångest över att jag var tvungen att prestera rätt. Matti Bergström¹ beskriver också att det är när vi kommer i kontakt med något som är nytt som idéer skapas som utvecklar oss. Konst har sitt ursprung i kreativiteten som har sitt ursprung i möjligheterna som i sin tur föds i kaos. Konst och kultur hjälper hjärnan att utvecklas. Detta blir ett slags kreativt kaos, vilket jag upplevde var som skedde under bildundervisningen med Mats. Vi testade nya material och nya redskap, vi kombinerade dem på nya sätt och vi vågade prova. Vi kände oss fria att undersöka, vi hade roligt och vi lärde oss massor om hur de olika materialen fungerar.

Min nyfikenhet på hur barns lärande fungerar och hur jag ska kunna underlätta för deras lärande har väckts.

Vid ett senare tillfälle satt jag hemma och såg en film med en föreläsning av Ann Bamford[2] där hon hänvisar till en undersökning som gjorts där 90 procent av alla barn menar att de lär sig bättre utanför klassrummet. 90 procent av alla lärare menar också att barnen lär sig bättre utanför klassrummet. Hur kan detta komma sig undrar jag. Ann menar att det är på grund av att miljön får oss att bli nyfikna och vilja ställa frågor. Av frågorna lär vi oss. Min slutsats blir att desto fler frågor en miljö genererar desto bättre är den som lärmiljö. Hur får vi då klassrumsmiljön eller förskolemiljön att bidra till att väcka barns frågor? Mats lyckades att få mig att ställa frågor genom att duka upp två bord fulla med inspiration och fråga mig på hur många sätt jag kunde återskapa en del av en bild. Miljön med alla bilder och alla bildredskap var inspirerande och väckte min nyfikenhet. Jag undrade vad alltihop var för något och vad jag skulle kunna skapa med det. En slutsats jag drar ifråga om miljön i skolan eller i förskolan blir att inte lägga undan alla saker. Använda öppna hyllor i barnens höjd där de själva kan plocka åt sig det de vill ha och behöver för sitt skapande. Ställa fram färger, penslar, pennor och papper så barnen själva kan se det och inspireras till att använda dem. Ha konst på väggarna som inspiration. Välja bilder som väcker frågor och som väcker barnen förundran. Anne-Marie Körling (2012, ss.72-74) menar att det tar pedagogen onödigt mycket tid att plocka fram material till barnen som de själva kunde klara av att ta fram ifall de fick möjlighet och tillåtelse. Dessutom växer barnets självkänsla när de känner att pedagogerna litar på dem och att de får klara av mer saker själva. Körling (2012, ss.118-124) beskriver också hur viktigt det är att ändra om i miljön. Möblera om, flytta på saker för att hitta bättre platser för dem, byta bilder på väggarna och så vidare. Detta för att lärandet i rummet inte ska stå still, rummet ska anpassas efter just den barngruppen som är där just då, det ska utvecklas med barngruppen för att barnen ska fortsätta stimuleras att ställa frågor. Ann Bamford[3] säger i sin föreläsning att Konst är till för att få oss att tänka till, fundera och ställa frågor. Just så tycker jag att den pedagogiska miljön på förskolan och i skolan ska vara. Den ska få oss att tänka till, fundera och ställa frågor…

Jag tycker att det vore spännande att själv göra en liknande aktivitet med barnen på förskolan eller i förskoleklass. Jag skulle inte duka upp riktigt lika mycket material, en sorts papper och flera olika sorters färger eller tvärtom en sorts färg och flera olika sorters papper. Detta för att det inte ska bli för rörigt för barnen och att de då har tid och möjlighet att verkligen utforska de olika materialen och redskapen. Tanken med att aktiviteten var lite styrd men att den därifrån var väldigt fri kommer jag att ta med mig när jag arbetar. Jag tänker att tillexempel när barnen ska julpyssla så kan tanken med aktiviteten vara att barnen ska skapa en tomte, men genom att jag plockar fram mycket olika material och inte har någon färdig mall kan barnen skapa sin egen tomte utifrån sin egen fantasi. Någon kanske vill skapa en traditionell tomte med stort vitt skägg och röda kläder medan ett annat barn vill att tomten ska ha rosa glittriga kläder. Jag gillar tanken att det inte finns något rätt eller fel när barnen skapar utan vill lägga fokus på hur barnen gör och varför, hur de tänkte när de skapade. Det är jag nyfiken på.

 

 

 

---

[1] Matti Bergström, professor emeritus i hjärnfysiologi. Kreativt Kaos. I en artikel av Anna-Maria Wiklunds som vi fått av Mats.

[2] Anne Bamford. I Göteborg, 2013-01-18. https://www.youtube.com/watch?v=KiNFZ6_-mH8

 [3] Ann Bamford , 2013. Lärandet är museets hjärta. https://www.youtube.com/watch?v=dhlR3swu1sI

 

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.  [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket         

Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij (2012). 1.uppl. Stockholm: Liber               

Barnsyn och syn på kunskap

Under en workshop om didaktiskt material pratade vi om olika syn på barn och på deras lärande. Detta intresserade mig.

Marie Lundgren[1] beskriver att det finns tre olika typer av barnsyn bland pedagoger. Den första är att barn är medmänniskor vilket innebär att pedagogerna utgår ifrån barnens erfarenheter och att de ger barnen kontroll. Den andra är att vuxna vet bättre vilket innebär att barn har rätt att välja utifrån vuxnas struktur och att man ser till barns bästa ur ett vuxet perspektiv. Den sista barnsynen är att barn är irrationella vilket innebär att barnen bör begränsas. Hur man som pedagog väljer att undervisa beror på vilken syn på barn man har. Det jag vill sträva efter är att ha en syn på barn som medmänniskor. Jag förundras ofta av hur kloka, uppfinningsrika, kreativa och kompetenta barn faktiskt är. Jag har vuxit upp i en barnsyn där vuxna vet bättre och kommer ihåg att jag ofta upplevde det begränsande. Jag såg tidigare idag en film om Reggio Emiliafilosofin[2] där barnet ses som en viktig medborgare som kan tänka och handla själv. Jag behövde inte tveka om vilken barnsyn de hade.

Det finns också olika syner på kunskap. Marie Lundgren¹ tog upp två. Det konstruktivistiska perspektivet som ser barn som kompetenta och bärare av förmågor. Att de ska vara delaktiga i sin egen kunskapsbildning och att lärandet sker i möten och genom reflektion, uppmuntran och genom att barnet är aktivt. Det behavioristiska perspektivet utgår ifrån att barnets mognad ligger till grund för lärandet, de använder sig av positiv eller negativ förstärkning det vill säga belöningar och straff. De anser också att det är pedagogen som sitter inne med kunskap som ska läras ut till barnen som bara ska ta emot kunskapen.

Genom att reda ut vilken barnsyn jag själv har och vilken syn jag har på lärande blir det lättare för mig att planera och motivera min undervisning. Jag utgår ifrån en barnsyn där barn är medmänniskor och ett konstruktivistiskt perspektiv på lärande. Vilket innebär att när jag planerar undervisning måste jag utgå ifrån barnens erfarenheter och ge dem kontroll över sitt lärande. Jag ska också göra barnen delaktiga i undervisningen, de ska få utforska och samtala och reflektera tillsammans eftersom lärande sker i interaktion med andra och genom att barnet själv är aktivt i sitt lärande.

---

[1] Marie Lundgren. Workshop Didaktiskt Material.  Högskolan i Borås, 2016-05-09

[2] http://urskola.se/produkter/175596-Jakten-på-det-demokratiska-klassrummet-Reggio-Emilia

 

Didaktiskt material - vad är det?

Enligt Marie Lundgren[1] kan vilket material som helst bli didaktiskt beroende på hur man använder det. Genom att använda sig av materialet och samtidigt ställa sig de didaktiska frågorna blir materialet didaktiskt. De didaktiska frågorna är:

§  Vem ska lära sig?

§  Vad ska barnet lära sig?

§  När ska barnet lära sig det?

§  Med vem ska barnet lära sig det?

§  Var ska barnet lära sig det?

§  Hur ska barnet lära sig?

§  Varför ska barnet lära sig det?

§  Vem är det som bestämmer lärandet? 

Det handlar om att vara medveten om vad man som pedagog gör och varför man gör det. Svaret på varför kan man oftast hitta i Läroplan för förskolan eller Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet beroende på om man arbetar i förskola eller i förskoleklass.

Under vår VFU har vi som uppgift att tillverka vårt eget didaktiska material för att använda oss av i ett minitema. Jag kommer göra min VFU i en förskoleklass som arbetar med återvinning och mönster. Mitt minitema och mitt didaktiska material ska därför på något sätt knyta an till dessa. Nu är frågan bara vad jag ska göra….

 

---

[1] Marie Lundgren. Didaktiskt Material. Högskolan i Borås, 2016-05-09

Digitala verktyg

Idag hade vi workshop om digitala verktyg med Tobias Ruhtenberg[1]. Han tipsade om olika bloggverktyg och om  hur vi kunde tänka när vi skriver vår blogg. Till exempel att vi kunde spela in filmer under workshoparna och lägga in i bloggen, eller lägga in länkar till museerna när vi varit på dem. Bra tips!

Vi pratade om hur vi ska tänka när vi fotograferar till bloggen. Till exempel att om jag tar ett kort på någon klasskamrat så måste jag fråga ifall det är okej att jag lägger upp bilden på min blogg. Eftersom jag inte själv känner mig helt bekväm med att andra lägger ut kort på mig i sin blogg känns det självklart för mig att inte göra det mot andra heller. Så mitt fokus när jag ska fotografera till bloggen kommer vara på själva lärandet och aktiviteten. Detta tänker jag är viktigt att tänka på ifall jag kommer att blogga när jag börjar att arbeta på förskola. Jag ska inte lägga ut bilder på barnen utan på det som vi gör. Bilden ska visa själva lärandet.

Om vi lånar bilder från internet måste vi kolla upp vad som gäller med upphovsrätten. På http://www.creativecommons.se/om-cc/licenserna/ kan man söka efter bilder som andra helt eller med vissa villkor delar med sig av. Villkoren kan exempelvis vara att upphovsmannens namn ska finnas med eller att bilden inte får användas i kommersiellt syfte. Det finns olika licenser och på sidan finns de alla förklarade tydligt.

Jag fick hjälp att starta upp min blogg. Jag tänkte hjälp! Hur ska jag klara det här? Jag har alltid varit emot att skaffa blogg men nu måste jag helt plötsligt göra det.

---

[1] Tobias Ruthenberg. Digitala verktyg Portfolio. Högskolan i Borås, 2016-05-09

Estetiska lärprocesser

 

Både i Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2116, s.10) och i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11 rev.2016, s.22-23) betonas barns rättighet att få skapa på förskolan. Estetiska ämnen såsom bild, musik, drama och dans beskrivs som olika sätt för barn att få uttrycka sina upplevelser och tankar.

Mats Andersson[1] beskriver att i en estetisk lärprocess använder barnen alla sina sinnen och de lär med hela kroppen. Eva Änggård[2] menar att genom att barnen aktivt bearbetar kunskapen på något sätt gör de den till sin egen. Grundtanken med estetiska lärprocesser menar hon är att vi människor och framför allt barn lättare tar till oss kunskap i en aktiv process än ifall vi bara blir informerade. Genom att använda oss av kroppen och våra känslor när vi ska lära oss något blir lärandet lustfyllt och mer djupgående.

Niklas Pramling[3] beskriver estetik som både ett ämne med eget innehåll men även som ett verktyg för att lära sig något annat. Jag tänker att det beror på vad jag som förskollärare uppmärksammar och lyfter fram. Ifall jag under målarstunden med barnen uppmärksammar olika former som de målar eller vad som är stort eller litet så är det matematiken jag lyfter fram. Jag använder det estetiska ämnet bild för att lära barnen om matematik. Ifall jag samtalar med barnen om olika färger, hur de kan blandas eller olika målartekniker är det istället det estetiska ämnet bild som uppmärksammas.

En viktig aspekt när det gäller estetiska lärprocesser som MatsAndersson¹ tog upp var den att det inte behöver kosta massor av pengar. Jag upplever att för förskolorna idag spelar ekonomin en stor roll, vad för material som kan köpas in och så vidare. För att arbeta med estetiska lärprocesser krävs fantasi, påhittighet och kreativitet. Pinnar från skogen, stenar eller olika spillmaterial kan användas både för att förtydliga och fördjupa kunskaperna i exempelvis matematik eller naturkunskap, men även för att användas i de rent estetiska ämnena. Dessa saker kostar ingenting, men genom att använda dem på ett medvetet sätt kan de bidra till barns lärande.

Eftersom förskollärare enligt Lpfö 98 (rev.2016, s.8) ska arbeta för att tillgodose och respektera varje barns behov tänker jag att estetiska lärprocesser kan vara ett verktyg för att nå detta mål. Jag utgår ifrån att alla barn är olika och att de också lär på olika sätt. Genom att använda sig av olika estetiska lärprocesser kan jag som förskollärare förmedla det jag vill till barnen på många olika sätt. De kan få smaka, höra, se och känna på kunskapen. De kan få uppleva kunskapen med hela kroppen, få en djupare förståelse för den och på så sätt göra kunskapen till sin egen.

 

                                                                     

---

[1] Mats Andersson.  Estetiska lärprocesser. Högskolan i Borås, 2016-05-02.
[2] Förskolan – lärarförbundets tidning för alla förskollärare (2012-01-06). Ta skapandet på allvar. Lärarförbundet. www.lararnasnyheter.se/FS_12_01_tema_taskapandetpaallvar.html
[3] Förskolan – lärarförbundets tidning för alla förskollärare (2012-01-06). Ta skapandet på allvar. Lärarförbundet.www.lararnasnyheter.se/FS_12_01_tema_taskapandetpaallvar.html

 

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny,.rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny,rev.utg.](2016). Stockholm: Skolverket

 

 

 

 

Hej

Mitt namn är Linda. Jag läser just nu en kurs på förskollärarprogrammet på Borås Högskola som heter Didaktik, estetiska lärprocesser och barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik. En av våra uppgifter är att vi ska blogga. Detta är helt nytt och lite skrämmande för mig. Men också mycket spännande.
Jag kommer blogga om estetiska lärprocesser inom bild, musik, drama och textil. Mina upplevelser av vad vi gör på skolan och hur jag skulle kunna använda mig av dessa i min kommande yrkesroll som förskollärare. Jag kommer dessutom att fördjupa mig inom de två ämnesområdena bild och textil.
Välkommen till min blogg!