VFU vecka 3

Nu har jag gjort min tredje vecka på min VFU. Jag har sett hur arbetet med mönster har visat sig i barnens fria lek på olika sätt.

Mitt arbete med vävning har fortsatt, det är flera barn som velat prova att väva med tidningspapper eller med tygremsor.

Något som jag reflekterat över under min hela VFU är hur genomtänkt verksamheten är. Varje tillfälle ses som en lärsituation. Dagen börjar med att läraren säger god morgon i hallen till var och ett av barnen, där lämnar de sin plastficka till läraren. I den skickar läraren hem all information från skolan till hemmet men där skickar även föräldrar med information till skolan. Inne i klassrummet är det lugn musik på när barnen kommer in och den andre läraren sitter på den blå runda mattan för att ta emot. Samlingen börjar med en hej-sång och sedan räknar de hur många barn som är i förskoleklassen den dagen och hur många som saknas och vilka det är. Räkningen sker på olika sätt varje dag. På svenska, på engelska, på somaliska, vartannat barn viskar och vartannat barn säger högt och så vidare. Barnen är fantastiska på att räkna och på att räkna ut hur många barn som saknas. Barnen kollar vilket datum och vilken veckodag det är samt vilka som har namnsdag. Sedan pratar vi om vad det är för mat till lunch och ett barn får skriva upp maten på en whiteboardtavla. Efteråt går vi igenom hur dagen kommer att se ut, de har ett bildschema på väggen. På schemat finns även en cirkel med en siffra som representerar hur många dagar som barnen har varit i förskoleklassen. Barnen säger vad det är för en siffra till exempel att det är siffra 56 och att det då är den femtiosjätte dagen. Denna sätts sedan upp på väggen. Under hela samlingen användes det mycket TAKK – tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Barnen har möjlighet att berätta olika saker om de vill och de är delaktiga och aktiva under hela samlingen. Under samlingen får de in massor av matematik och språk.

När barnen ska gå för att äta lunch brukar de få stå i kö i hallen eftersom matsalen är liten. Vi skickar in barnen efter hand. Denna stund utnyttjas till att ställa frågor till barnen. Det kunde till exempel vara frågor som handlade om begreppen fler, mest, färre eller färst eftersom de arbetade med det på matten eller ifall det fanns ett s-ljud i deras namn. Det kunde vara frågor inom naturvetenskapen eller olika räknetal. Det var bara vår fantasi som satte stopp. Detta var mycket uppskattat av barnen.

Alla små stunder som uppstod i glapp mellan aktiviteter utnyttjades till exempel genom olika språklekar som ett skepp kommer lastat. Läraren hade hittat på en regel för vad som fick åka med till exempel att ordet skulle börja på bokstaven M. Genom att gissa sig fram listade barnen ut vilken regel det var. En liknande lek var att läraren skrev upp ord som barnen sa på tavlan ifall de stämde in på regeln som hon hittat på. Ifall de inte stämde skrev hon inte upp dem och efter en liten stund brukade barnen komma på vilken regel det var.

Detta tankesätt är något som jag vill ta med mig när jag börjar arbeta, att tänka igenom alla situationer och fundera över hur de kan bli lärandesituationer. Jag vill utnyttja alla vardagliga situationer till ett aktivt lärande för barnen. I många situationer sker lärande spontant, men jag vill vara noga med att reflektera över detta. Jag vill fundera över vad barnen och jag lärde oss i olika situationer för att nästa gång kanske göra det ännu bättre. Det är lätt att tänka att barnen lär sig massor bara av att leka eller genom att utföra en aktivitet och sedan lämna det vid den tanken. Men jag vill inte göra det utan jag vill tänka över vad barnet har lärt sig och hur jag kunde gjort annorlunda eller vad jag gjorde som var bra.